Nyheter och åsikter
2010-06-07
ML Kings arvtagare och USA:s framtid Det är i stadsdelar och samhällen som många av de Faith-Based Organisations vi mötte i Washington har sin hemvist. Deras hängivna tro och energi påminner om de evangelikala, pentekostala församlingar som nu sprider sig som en löpeld i Latinamerikas slumområden och är på väg att rita om den religiösa kartan i Sydamerika. Det var under Call To Renewal jag insåg att Martin Luther Kings arvtagare klivit in på den kyrkliga och politiska arenan igen. I samtalen med Ron Sider, som själv är med i många av nätverken, fick jag en bättre bild av huvudaktörerna efter millenieskiftet. 
Jim Wallis och Sojourners
Varken Jim eller tidskriften/kommuniteten Sojourners är några nya dagssländor. När jag samarbetade med Magnus Malm och skrev i tidskriften Nytt Liv på sjuttiotalet var Jim Wallis och Sojourners våra förebilder och inspirationskälla. Redan då åkte Jim ut och in i Washingtons fängelser för sina protester mot Vita Huset och amerikansk politik. Vad jag däremot inte visste var att Sojourners på den tiden hade sina flesta prenumeranter bland katoliker och ”mainlines” (de traditionella samfunden), de senare förlorar snabbt terräng och är snart nere på 20%. Trots att Jim har sina rötter i väckelsens mylla är det först i och med Call To Renewal som tidskriften fått så många evangelikala läsare. Idag ingår Call To Renewal och drivs vidare av Sojourners med sina upp till sjuttio anställda. Tidskriften har 35-40.000 prenumeranter och deras E-brev sänds till hela 700.000. Efter millenieskiftet har Jim Wallis och hans böcker fått ett oerhört genomslag i media, politik och kyrkor. Hans bok God´s Politics (2004) kom enligt Sider i absolut rätt tid och Wallis fick ett stort utrymme i de flesta större TV-kanalerna. Han finns numera med i kretsen kring president Obama och är talare när världens ledare möts till Davos Forum. Vad som händer kring Jim och Sojourners kan man följa genom: www.sojo.net 
Ron Sider och evangelikal solidaritet
Ron Sider blev känd genom Chikago Declaration (1973) och framför allt genom den utmanande boken Rich Christians in A World of Hunger som sålts i över 350.000 exemplar. Han är en evangelikal bibelteolog, opinionsbildare och strateg både i USA och internationellt, inte minst inom Lausanne-rörelsen. Utifrån bibeln och sitt mennonitiska arv har Sider utvecklat en helhetssyn under mottot Pro-Life, Pro-Family, dvs en syntes av konservativ privatmoral och en radikal, profetisk socialetik. Genom organisationen Evangelicals For Social Action, tidskriften PRISM, Evagelical Environmental Network (www.creationcare.org) och många böcker har han strategiskt arbetat för fred, ickevåld, rättvisa, miljö och politiska förändringar. Ett av hans viktigaste bidrag på senare tid är förberedelserna för den stora mönstringen av kontinentens evangelikaler och formuleringarna bakom manifestet For the Health of the Nation – An Evangelical Call to Civic Responsibility (2004). Mer info om detta på www.nae.net Under vårt samtal i vardagsrummet i Barkarby konfronterar jag också Ron med ett motsägelsefullt inslag i hans böcker, artiklar och uttalanden. För det mesta verkar det som ett stort evangelikalt uppvaknande är på gång och håller på att få politiska konsekvenser ända in i Vita Huset. Samtidigt dyker plötsligt hans bok upp som väckt ett sådant rabalder, The Scandal of Evangelical Politics (2008), som hävdar att evangelikaler inte alls lever efter sina moraliska värderingar – utan som amerikanen i gemen, ibland ännu sämre. Så här svarar han: Det är sant att livsstilen hos majoriteten av evangelikaler i USA inte återspeglar evangeliets socialetiska utmaningar och det är deprimerande. Men samtidigt äger en radikalisering rum inom ledarskapet och har fått en bred uppslutning som saknar motstycke i modern historia. Vi bevittnar nu hur både katoliker och evangelikaler sluter upp kring liknande värderingar och tillsammans utgör de en helt ny kraft i amerikansk politik – med hela 50% av väljarkåren! För mer info: www.sidercenter.org 2010-06-07
Solidaritetens globala profeter Utsiktpunkten avgör vad vi ser. Jim Wallis växte upp i en väckelsekyrka i en förort, men när de våldsamma raskravallerna drabbade bilmetropolen Detroit öppnas hans ögon för svalget mellan rika och fattiga. Han överger inte väckelsearvet, men med baptistpastorn Martin Luther King och medborgarrättsrörelsen på nyhetssändningarna får plötsligt omvändelse och kristen livsstil radikala socialetiska konsekvenser. Samma dramatiska metamorfos drabbar Ron Sider när han flyttar från sin stillsamma mennonitkyrka i Canada till de mest utsatta och våldsdrabbade stadsdelarna i Philadelphia. Jim Wallis startar med likasinnade kommuniteten och tidskriften Sojourners (pilgrimer) som sedan dess utlöst en andlig lavin som nu återtagit agendan från den kristna högern och bidrar till att USA:s presidenter tar allt djärvare steg. Den historiska sjukvårdsreform president Obama med minsta marginal lyckats genomföra har Wallis, Sider och ledare inom hundratals Faith-based Organisations kämpat för i årtionden. Just när jag skriver detta hör jag en reporter i en svensk nyhetskanal kabla ut att Jim Wallis tillhör Obamas rådgivare och nu finns med i samordninggruppen för statens och kyrkornas sociala insatser. Redan 1979 kom Ron Siders bok Kristus och våldet ut på svenska. Tre år senare kom Jim Wallis´ radikala livsstilsbok Ett nytt sätt att leva som jag skrev förordet till. Båda talade vid Kristna Fredsrörelsens konferenser i en tid när medlemsantalet fördubblades på några år. Vi som fanns på rättvisans, fredens och miljöns barrikader hade vind i seglen. De första kristna miljökonferenserna som Stefan Edman och jag tog initiativet till fick så många anmälningar att de fick gå i repris. I memoarboken Min resa avslöjar jag min optimism: Jag trodde att en folkväckelse hängde i luften! Men plötsligt drabbades aktivisterna och de ekumeniska u-veckorna av den stora tröttheten. Och borta i USA övertog Moral Majority och den kristna högern både mediascenen och den politiska agendan. Jag greps av djupt vemod och upplevde att jag kämpade i en armé på hopplös reträtt. Därför hade jag svårt att ta till mig de första vårtecknena när Martin Luther Kings arvtagare åter klev in på scenen i mitten av nittiotalet. Först när Lea och jag deltog i Sojourners stora mönstring Call To Renewal i Washington med 650 ledare och eldsjälar från kristna frivilligorganisationer insåg jag att detta inte är en armé på reträtt. Även nu figurerade Ron Sider och Jim Wallis som ”chefsideologer”. Vi ville se en liknande eldhärd tändas i ett kyligt Norden och kallade Jim Wallis som huvudtalare till Brommadialogens tioårsjubileum och gav samtidigt ut hans glödande bok Tro som förändrar världen (2001). Den hävdar att nya värderingar måste till för att politikerna ska återfå förtroendet och västvärldens demokratier ska vitaliseras. Den engelska titeln på en av Jims senaste böcker visar var han fortfarande har sina andliga rötter - The Great Awakening, dvs. namnet på 1800-talets stora folkväckelse som i hög grad bidrog till slaveriets avskaffande. På svenska heter boken Agenda för en hoppfull värld (Libris). För mer info: www.sojo.net 
010-03-14
Älskar Gud alla människor – utan ett blodigt offer? Med ett reformatoriskt patos driver Olle Carlsson och den populära Allhelgonamässan tesen att Gud älskar alla människor villkorslöst. Läs mer! Ännu radikalare driver Jonas Gardell tesen att vi en gång för alla bör göra upp räkningen med den gudsbild som kräver bloddrypande offer för att kunna älska och ha gemenskap med sina barn som han själv satt till världen. Olle Carlsson, Jonas Gardell och Tomas Andersson Wij ingick förresten i bärarlaget när Allhelgonamässan föddes och fick sin teologiska utformning – även om deras vägar senare skiljdes åt. Vad säger Nya testamentet, som är kriteriet för tolkningen av Jesu liv och död i alla tider? Jag är själv nytestamentlig teolog, men finner ingenstans i evangelierna en antydan om att Jesus inte älskade syndare och hälsade dem välkomna hem till Gud – långt före döden på korset. Tvärtom, evangelierna gör det oerhört tydligt att hans korsdöd var en konsekvens av det liv han levde, att han så kompromisslöst öppnade dörren på vid gavel till Guds rike genom att umgås och bryta brödet med syndare. Varje kultur har sin unika port in i mysteriet Notto Thelle visar hur Jesu liv och budskap skildras genom många stämmor som tillsammans förmedlar evangeliets fulltoniga musik och mystik. Nya testamentets författare lägger örat till sin egen kultur och använder det språk och de motiv som har förutsättningar att nå deras läsekrets. Thelle uttrycker sin oro för att kristen tro alltmer håller på att odlas i en kyrklig subkultur som isolerar evangeliet från den pulserande kulturen i samhället. Detta gäller inte minst evageliets kärna, försoningen, där kyrkan släpar med sig bilder och föreställningar som blockerar mer än de öppnar. Det är min egen erfarenhet att om jag vill förmedla evangelium till sökare idag och börjar med synd, skuld, arvssynd, Guds vrede och blodiga offer (som i hembygdens fromhet), då går rullgardinen ner direkt. Om jag däremot med andra ord skildrar syndens faktiska skadegörelse på livet, då har jag ofta publiken med mig från första stund. Jag har ännu inte träffat på folk som tycker att det är bra att våra glittrande sjöar försuras, att nära relationer brister och att barn kommer i kläm och mår dåligt. Tvärtom, ibland får folk tårar i ögonen när jag ger exempel på den djupa brustenheten i skapelsen – och det är ju detta som bibeln kallar synd. En Gud som kämpar och helar brustenhet Rullgardinerna går inte heller ner när jag skildrar en Gud som kämpar mot förstörelsen och som sänder Jesus för att hela vår brustenhet och förlåta oss trots att vi själva ofta deltagit i skadegörelsen på livet och planeten. Det är därför vi även i vår tid har en Jesusrörelse som är större än kyrkan. Läs mer! Det är ju denna upprättande, helande och befriande andlighet våra fyra evangelier skildrar i ord och handling sida upp och sida ner. Det är bland annat detta Notto Thelles bok handlar om. En av 1900-talets viktigaste teologer i Sverige, Gustaf Wingren, är inne på precis samma spår. Han hävdar att om kyrkan ska förmedla evangelium i vår kultur, då måste den alltmer avstå från protestantismens juridiska förståelsehorisont (Luther) och i stället orientera sig mot kyrkofadern Irenaues som skildrar försoningen med biologiska termer - som ett helande av våra egna och skapelsens djupa sår. För den som vill veta mer om Notto Thelle, hans böcker och viktiga bidrag till religionsdialogen (inte minst med buddismen) hänvisar jag till www.oriens.no Vill du läsa en utförligare text om den nya boken Gåten Jesus? Läs mer! Det första stycket i texten visar dock på en tydlig skillnad mellan Norge och det mer sekulariserade Sverige - här talas och skrivs det om Jesus som aldrig förr. 
2009-12-22
Jesusrörelsen är större än kyrkan Jag deltar i en konferens på Selma Lagerlöfs anläggning i Sunne med folk från kyrkan och nyandligheten i Skandinavien. Det ligger spänning i luften eftersom några pastorer mobiliserat kristna till förbön mot konferensen så att New Age inte ska infiltrera kyrkorna i Värmland. Martin Lönnebo och jag har i förväg svarat på kritiska insändare i tidningarna. En kväll samlas vi till en finstämd gudstjänst i Sunne vackra kyrka där Lönnebo predikar. Med djup gripenhet betraktar jag den långa nattvardskön i flera led genom hela kyrkan. Jag inser att när sökare inbjuds att fira en måltid med Jesus då sprängs fromhetens gränser - precis som för tvåtusen år sedan. Senare medverkar jag i tioårsjubileet på Andrum Brynäs, ett framgångsrikt projekt i Gävle i Brommadialogens anda. På fredagkväll är jag predikant i Sinnesrogudstjänsten i Staffanskyrkan där det som vanligt samlats över 300 deltagare. Återigen är jag djupt berörd när jag i minst en kvart hör böneämnena läsas upp, de flesta utan fromt språk. Men det som griper mig allra mest är den långa nattvardskön i flera led genom hela kyrkan. Många går dessutom fram till en personlig förbön framme i kyrkan. Jag får ett nytt starkt bevis på att vår tids Jesusrörelse är mycket större än de aktiva leden i kyrkan och att Gud själv sätter vårt sekulariserade folk i rörelse. Jesus är inne på bokmarknaden I en tidskrift skriver Birger Olsson, nytestamentlig exeget vid Lunds universitet, en lång artikel ”Om Jesu återkomst på den svenska bokmarknaden”. Aldrig tidigare har det skrivits så mycket om Jesus på svenska, hela trettio böcker sedan 1992. Ingen har dock tillnärmelsevis fått så stor uppmärksamhet som Jonas Gardells Om Jesus. Även om Birger Olsson ställer några kritiska frågor är helhetsomdömet överraskande positivt. Han anser att Gardells bok är en mycket informerad läsning av Jesusberättelserna och att boken ger ”den mest effektiva presentationen på svenska av Jesusforskningen idag”. Även Thomas Kazen, lärare i Nya testamentet vid Teologiska högskolan Stockholm, recenserar Gardells Jesusbok. Han ställer några kritiska frågor, men framhäver samtidigt Gardells stora betydelse som ”folkbildare” som ger en stor läsekrets en riktig och rättvisande bild av vår tids Jesusforskning. Kazen avslutar med orden: Gardells Jesus är både radikal och sympatisk, och den som blir alltför förskräckt eller frusterad över den bilden bör nog överväga att leta efter en annan religion. Men långt ifrån alla uttrycker sig så nyanserat och generöst om Jonas Gardells Jesusbok. I tidningar och småskrifter går flera kristna ledare till attack mot Gardells framställning som sägs vara vilseledande och ett katastrofalt ifrågasättande av sann kristen tro. Ett av de mer välskrivna angreppen finns i en småskrift, Om Jesus och Jonas, av Stefan Gustavsson, ledare för Svenska Evangeliska Alliansen och Credoakademin i Stockholm. Enligt honom är boken ett bibelvetenskapligt gungfly där Jesusbilden fritt omformas så att den till slut passar Gardells egen teologi och etik. Jesus samlar fullt hus på Söder Med dessa motsägelsefulla omdömen i bakhuvudet styr jag mina steg till Sofia kyrka på Söder där Jonas ska hålla föredrag om Jesus. Jag är i god tid men den stora kyrkan är ändå redan fullpackad. Till sist hittar jag en ledig plats på orgelpallen uppe på läktaren. Följande kväll är det för övrigt precis likadant i Kungsholms kyrka. Som bibelteolog är jag helt tagen av hur mycket substantiell bibelforskning Gardell lyckas göra tillgänglig för vanliga stockholmare på mindre än en och en halv timme. På mina resor i landet har jag också sett hela skyltfönster med affischer om hans nya Jesusbok och känner det generande att ingen av oss som vigt våra liv åt Nya testamentet lyckats med något liknande. Det är märkligt och ibland halsbrytande hur Gardell växlar från föreläsare till mycket personliga vittnesbörd om sin egen tro. Från min plats uppe på läktaren kan jag med egna ögon bevittna hur djupt gripna den tusenhövdade publiken ibland är nere i kyrkan. För mig är det en säregen påminnelse om färgstarka evangelister som satte min hembygds människor i rörelse mot en livslevande Jesus som var syndares vän. Efter besöken i Sofia kyrka och Allhelgonakyrkan på Söder och efter att ha läst Jonas Gardells och Olle Carlssons böcker känner jag mig inte det minsta kallad att kritisera och ifrågasätta deras bidrag. Tvärtom bär jag en bön i mitt inre att om möjligt få vara med på ett hörn och betjäna denna märkliga Jesusrörelse i vår egen tid. När det gäller teologiska ställningstaganden står jag själv någonstans mitt emellan Gardell och Gustavsson. Vi får alla lyssna in våra kallelser så gott vi kan, men jag har personligen svårt att se hur angreppen på Gardell – för att inte tala om drevet på KG Hammar - kan bidra med något positivt för Guds rike. Om dessa apologetiska texter hamnar i händerna på sökare förstärker det bara deras bild av kyrkan som dogmatisk. Som dessa bidrag är skrivna övertygar de endast de egna leden och bidrar därmed till den växande och ödesdigra polariseringen i svensk kristenhet. Gud give att vi i stället kunde mötas med de andliga arv Gud lagt i våra händer ute vid de rastställen där vår tids många sökare möts och bestämmer den fortsatta färdriktningen! KÄLLOR: Birger Olssons artikel finns i Svensk Exegetisk Årsbok (nr 74, 2009) och Thomas Kazens artikel i Tro och Liv (nr 3, 2009). Stefan Gustavssons småskrift Om Jesus och Jonas är utgiven av Svenska Evangeliska Alliansen (2009). 
2009-11-10 Olle Carlsson - en ny reformator? Utan mötet med Olle Carlsson på tröskeln till nittiotalet hade mitt liv sett annorlunda ut och Brommadialogen (Brd) inte funnits i sin nuvarande form. Allhelgonamässan och Brds Sinnesrogudstjänster har sprungit fram ur samma mänskliga erfarenheter och attraherar i stort sett samma publik. På nittiotalet satte Brd minst lika många människor i rörelse i Stockholm som den nu så uppmärksammade Allhelgonakyrkan. Det ska bli spännande att avläsa genomslaget för dessa båda flöden om tio år, både i Stockholm, landet och Norden. Allhelgonakyrkan och Brommadialogen I mitt tal vid Allhelgonamässans tioårsjubileum poängterade jag en stor skillnad som finns mellan de två projekten. När Brds ”filialer” i olika kyrkor startade trodde vi att en väckelse hängde i luften och var oerhört optimistiska - eller rättare sagt naiva. Inom fyra-fem år skapade vi fem mötesplatser i frikyrkor i Stockholm och ledde dessutom sökare till Allhelgonakyrkan, Högalid, Maria Magdalena och Ersta kyrka. Olle Carlsson valde den motsatta strategin: Han satsade alla resurser i en enda kyrka och mötte det tuffa motståndet på en enda front! Jag beklagar idag vår trosvisshet som underskattade motståndet och spred ut våra ”bärarlag” på så många frontavsnitt samtidigt. När jag lyssnade på Olle som sommarpratare i Sveriges Radio gissade jag direkt att denna starka livsberättelse är smakprov ur en kommande bok. När vi möttes fick jag veta att jag gissat rätt, men också att han kommer ut med en annan bok om Allhelgonamässan samtidigt. Medan jag hade stora förväntningar på självbiografin måste jag i ärlighetens namn tillstå att jag tänkte att den andra boken blir en snabbt ihoprafsad manual om Allhelgonaverksamheten. När jag fick boken i min hand insåg jag genast hur rejält jag huggit i sten. En ny reformation? Else Blomgrens och Olle Carlssons bok Hej och välkommen till Allhelgonamässan (Verbum) ger läsaren en gedigen tidsanalys och en skarpt utmejslad modell för framtidens kyrka med utmanande teologiska ställningstaganden. Jag tycker att vissa delar av boken andas ett reformatoriskt patos som påminner om när Martin Luther spikade upp sina teser på slottskyrkodörren i Wittenberg så att det ekade i hela Europa. I deras bok drivs grundtesen att Gud älskar alla människor villkorslöst med samma envetenhet som Luther på sin tid drev reformationens grundprincip – att alla blir rättfärdiga genom tro allena. När Olle anställde mig på behandlingshemmet Noor fick jag löftet att vi skulle gå sida vid sida under ett år. Det hade dock bara gått ett par månader när den amerikanska behandlingschefen kallade in mig på sitt kontor och meddelade att Olle fått sluta med omedelbar verkan. När jag läser hans ärliga och utlämnande bok Mitt himla liv (Bonniers Existens) inser jag att våra vägar möttes när hans liv briserade och nådde sin botten. Men jag inser också att framtidens kyrka föds ”ute på slätten” som jag skildrar i slutkapitlet i min egen självbiografi. ”Slätten” är platsen där Pappan, Gud själv, möter och kramar sin förlorade son i Jesu liknelseberättelse. Jag är helt övertygad om att utan Olles dyrköpta erfarenheter hade aldrig det friska källsprånget på Söder brutit fram. |  | ||
